Lite tankar och sånt kraft

Det är måndag, men eftersom jag inte har bråttom iväg så tar jag mig en stund och gör mitt första inlägg i bloggen. Kampanjen är slut och nu väntar andra äventyr. Oundvikligen känner jag lite saknad, så klart. Speciellt för mina tre underbara teampolare. Vi snackade om att fortsätta blogga trots kampanjens slut, jag hoppas vi håller det. Jag ska göra mitt bästa, är ju den enda av oss som ännu inte har gjort något inlägg (tills nu).
 

I sex veckor har vi diskuterat diskriminering och fördomar tillsammans med ungdomar. Frågorna känns lite extra angelägna idag, den 30e november. För mig som var nyinvandrad när lasermannen härjade och nasisterna hängde i Gamla Stan har den här dagen en extra symbolik. I många år gick jag inte utomhus den 30e november, av ren rädsla.
 

Häromdan blev jag inbjuden till en manifestation som hålls idag med slogan ”inga nasister på våra gator”. Det är viktigt att vägra bli kontrollerad en sådan här dag, så som jag har varit i många år. Jag glädjs åt att det finns folk som tar gatan tillbaka och vägrar acceptera att rasister får demonstrera fritt. Samtidigt blir det tyvärr ofta så att aktionen presenterat negativt av media och istället ger en bild av "de stackars nasisterna" som inte får uttnyttja sin yttrandefrihet.
 

Då slår mitt hjärta ett extra slag för Alla Olika Alla Lika. Vad vi gjorde med eleverna tror jag ger ett mycket större utslag. Vi diskuterade och ifrågasatte de egna fördomarna utan att skapa en skam för att de finns. Problemet är trots allt inte fördomen i sig, utan att blint tro på den utan att analysera och omvärdera. Jag tror att vi har väckt en tanke hos många och förhoppningsvis skapat ett utrymme för diskussion.
 

Jag minns Alla Olika Alla Lika från 90-talet, när jag själv gick i grundskolan och kände mig speciellt utpekad av all främligsfientlighet. Den svartvita loggan och rör-inte-min-kompis-handen bidrog till en känsla av välkomnande som behövdes efter ankomsten till ett främmande land och ett ganska agressivt mottagande. Nu hoppas jag att de 30 000 ungdomar som kampanjen har träffat ska minnas oss på samma varma sätt och välja att inte agera utifrån sina fördomar (en mening vi har sagt ett antal gånger under kampanjen).
 

Aja, det blev lite långt, men nu har jag inlett min blogg-karriär. :)
Puss till världens bästa kampanj och till mitt älskade team!
/Caro


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0